Konstig känsla att man aldrig  kan få ett gensvar? Att alltid bara finnas till för en sak? Hur tänker du och alla andra? Jag orkar inte bry mej  mer för jag känner att du aldrig bryr dej samtidigt som du är nyfiken? Att jag inte fattar att du inte vill ha de jag vill ha? 

Jag känner att vi bara har något ytligt som INGEN annan kan förstå sej på? Varför vi när de kunde varit så bra? Jag tycker synd om dej att du är så ytlig och inte kan visa något utåt förutom att allt e så jävl bra? 

Va finns där som jag inte förstått ännu? 

Vill bara att någon kan svara på mina frågor? Kanske jag borde säga ifrån men samtidigt är de så svåart? Desamma? Va de allt? Vill du inte eller kan du inte? 

Önskar att jag var som du så jag kunde fösrstå? Men de är jag inte och kommer aldrig att bli? Va bra man kunde haft det om du bara öppna dej och ger mej lite av dej? Barnen är de allt? 

Go natt säger jag bara. Värre kväll får inte komma.

Hoppas min man vet hur bra han har det med tanke på att jag städar, diskar, lagar mat, tvättar och han kommer hem till dukat bord! Idag blire köttbullar brun sås och färsk potatis, har testat göra hemmagjorda köttbullar och det gick suveränt! Nn väntar jag på Johan!

Känslan av en ny städad lägenhet, dammat av allt, damsugit, torkat golven noga, torkat av allt, bäddat med nya fina lakan, tvättat all tvätt och har en helt oplanerad kväll framför mej är väl hur skönt som helst!?

Älskar detta liv! :D 

Ska göra mat med innan mannen i huset kommer hem, någon som har något förslag? 

En minut nu på balkongen innan de blir affären och handla! 

YOU