Ja men om man skulle dra igång att skriva igen? Kan inte sova!!

Ska nu ta mej till Tjörn och klippa Anders mammas bror. Sen ska jag få lunch av mamma hemma hos Karin. Har ätit frukost, vart ute med Leo ( han åt upp sitt bajs by the way), Gjort ljusa slingor och är där med i samma stund ORANGE. My name is Svetlana from Ryssia.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och samtidigt göra mej iådning för att kunna visa mej bland folk. Därmed sätta på en mössa på huvudet.

GAAH. Energin bara rasar ibland. Jälvar. Längtar just nu bara hem till min underbaring till sambo . Ska ta ett glas vin ikväll för att koppla av.

Älskar solen och våren. Men har lite ångest. Eller jag undrar vad som håller på att hända? Jag som alltid finns till, de gör väl du med på sätt o vis. Men kan du inte bara komma tillbaks till verkligheten?

Imorgon jobbar jag dag 1 av 3 . Leo ska få vara hos mormor. Jag tänker jobba. Va hos mamma förut och Ronja och Malin kom o hälsa på. Kaffe på altanen och solglas ögon. :D

Man hoppas och hoppas men inget händer. Ta dej tillbaka.

Jag tänker iallafall göra det flera gånger om.

Helena kommer hit en vända sen, hon har ju inte träffat Leo så hon ska få pussa lite på han. :)

Kram o hej.

Idag började jag dagen med att åka till barnmorskan. Efter det va jag hemma och dödstrött. Jag och Leo åt frukost och sen stupa i soffan. Halv ett kom Hanna en kort stund. Nu tvättar jag och Gabbie kommer snart och ska gå på promenad. Jag vet vilken ja ska ta med henne på. Haha. Jag bestämmer. Leo får springa av sej ännu en gång idag.

Ikväll är det som vanligt Andra Avenyn, (veckans höjdpunkt). Jag ska ha middag klart när Johan kommer hem också. Undra va jag ska hitta på idag då? Hmm.

Min energi är helt borta. Jag vet inte vad som hänt. Men jag är så jäkla trött hela tiden. Imorgon ska jag sova länge. Har inget planerat imorgon och ska försöka göra dagen helt till min egna. Sen är det jobb hela långa helgen.. Skönt! Nästa helg är de Valborg och då hoppas vi på fint väder, grill, vin och solglas ögon.

   .     En enda stor familj. Och jag älskar den.

Är hemma äntligen. Men så drog hon ett par dagarn till. KOM HEM! Jag jobbar som vanligt min goda Tisdag där vi har APT möte på morgonen klockan åtta, jag åker direkt upp till mitt ''andra hem'' och sätter igång dagen och fortsätter den ända till klockan halv tio. Sätter mej i bilen fort som attan för att föröska komma hem så fort som möjligt efter att ha hämtat Leo hos farfar .

Ledig Onsdag Torsdag och sen kör jag på hela helgen och på en vecka fått ihop 58 timmar. Gladeligen. Lika härligt varje Söndag klockan tre när man vet att man har hela eftermiddan hemma med alla underbara i mitt liv och har två lediga veckor framför mej. Men hoppas på lite lösa timmar också. ALLT är välkommet.

Imorgon klockan nio ska jag till min barnmorska och besvara på hur mina p-piller fungerar eftersom de va ett årsen sist. Mitt blodtryck är oroväckande lågt. Går med ständig huvudvärk och yrsel. Tredje visdomstanden på gång och hoppas att de förhoppningsvis är den näst sista. ÖMT!

Glad för Hanna idag som va på sin praktikplats och kände sej hemma på en gång. :) Alltid skönt när man känner sej nöjd efter redan första dagen.

Ne men om man kanske ska spela en omgång YATZY och dricka en sista kopp te, äta lite kvällsmat, sätta sej på utsidan och njuta av sista timman. Mitt jobb är faktiskt, tro de eller ej väldigt stimulerande. Ingen ska tro att man går på lågvarv här inte. Fullt upp hela dagen som på eftermiddagen avslutades med en promenad ner till Henån och tillbaks.

Våga men var försiktig.

Kram underbara.

Vänner emellan så tror jag någonstans att de inte går att förskjuta saker. Man tar det när det känns rätt och tillräckligt behövligt. Att alltid finnas där är något man är skyldig till värdens bästa vän. Men att då ''bara''' få goa skratt, halv färdig positiv energi, känna sej ivägen vissa gånger, inte tillräcklig och att man till och med inte känna sej behövd tar allt. Kanske att man borde göra det där stora? De stora svåra? De där onaturliga som egentligen inte ska behövas? Ta tag i saken. Jo men de måste man när man ser sånt man inte vill se. Att inte veta vart man står är ibland härligare, lättare och enklare att nån annan sätter fingret på. Varför ska vissa ha svårt för de och vissa så oerhört lätt. Jag känner att de stärker mej men samtidigt bryter ner mej dag för dag. Va vore livet utan underbara du? Jag vet själv, kanske inte så som en annan men har nog en viss erfarenhet. Men är det värt de om motparten inte tar åt sej, inte lyssnar och bara stöter de ifrån sej? Ne du ta mej tusan. Puss o Kram

By the way.

Idag jobba ja extra med Linda. Herre jesus va flummiga vi var. Alldeles för trötta bägge två. Haha. JObbade till tre alldeles dödstrött. Hem och hämta Vannis och Leo. Fick mat hos mamma, åkte till affären och handla lite mys tills ikväll, hem, Sabina och Lisia kom förbi, Wille kom en sväng. Nu sitter vi här och väntar på att Leo ska vakna. För då tänker vi gå på vår sjuhundraelfte promenad idag. :)

Sen tänker vi bänka os framför tvn. HELA kvällen. Undra va min sambo är tro? Hmm.

Jag är trött på att alltid bara ''finnas till hands''.